Min första chef Åke….

Hmm…. Ja, det är väl preskriberat nu? Det var ju 30 år sedan. Jag vågar väl släppa denna julhälsning fri på webben utan repressalier… 🙂

Min första chef hette Åke. Ja, antagligen har jag honom att tacka för att jag har fått idén om att det arbete vi går till varje dag faktiskt är tänkt att vara riktigt kul.

Ja, min första chef Åke var en ständigt piprökande, prestigelös, målinriktad, intelligent, stabil, lågmäld, smart, humoristisk men ganska självständig (läs: idérik) chef som lärde upp mig och gav mig en massa ansvar trots att jag bara var strax över 20. Han gjorde livet på jobbet kul. Han var modig. Han vågade släppa taget. Han provade nytt. Han lät mig som ung kvinna åka till Göteborg och hålla föredrag för 100 kostymklädda redare istället för att han åkte. Ja, det hände saker. Han var alltid provocerande och kreativ. Han följde aldrig order från huvudkontoret utan tänkte alltid själv. Han gjorde sin egen grej och vi fick också därför ett resultat i Malmö som var bätte än i alla andra regioner i landet (vilket HK inte alls gillade – de ville ju naturligtvis vara bäst).

Jag hittade en kopia på ett gammalt telex (jo ni läste rätt – det var inte ett (tele)fax utan föregångaren som kallades för telex) som min chef lät mig skicka till huvudkontoret 1985. (Jodå, jag kunde skicka telex med en hålremsa vilket inte alla kunde. Det var ju en mycket udda maskin som inte alltid var samarbetsvillig. Sällan gick meddelandet igenom på första försöket. Det krävdes en hel del tålamod för att få ett telex att gå igenom. Remsan fick köras in gång på gång till dess att tekniken fungerade). Maskinen var dessutom bullrig och var placerad i en skrubb allra överst i TryggHansa-huset för att inte störa andra på kontoret.

En telex-maskin (Bild från Wikipedia)

Vi som höll på med transportförsäkringar i mitten av 80-talet hade många internationella kontakter. Då var det telex som gällde. Det inträffande ständigt skador runt omkring i hela världen och vi var därför måna om att ligga i framkant vad gällde teknik. Min chef Åke var väldigt “på” när det kom till nya saker – detta trots att han var över 50. (han var jättegammal tyckte jag då när jag var strax över 20!!) Det var för honom självklart att vi skulle ligga i framkant.

När vi efter något år skaffade en fax (så fort den fanns på marknaden) så var de andra avdelningarna på Trygg Hansa mycket misstänksamma. De tyckte att det var rena tramset. Ingen annan avdelning ville vara med och bekosta denna extremt dyra nya apparat. (Vad skulle en sådan vara bra till?) Vi på Hansa Sjö fick betala den helt på egen hand. Men det tog inte lång tid innan det började ramla in fler och fler fax till till vår maskin. Alla i huset började helt plötsligt komma förbi och fråga vilket faxnummer vi hade. Alla sprang till vår fax. Vår maskin gick varm. Efterhand dök det sedan upp faxar på de flesta andra avdelningarna i huset. Men ingen vågade hänga på direkt. Vi var alltid först ut. Det såg Åke till.

Nu, 30 år senare, kan jag uppskatta den ärlighet, stabilitet och trygghet Åke stod för. Han var långt ifrån perfekt. Han blev riktigt uppriktigt förbannad när jag kom och berättade att jag var gravid vid 27 års ålder. Det tog lång tid innan han tyckte det var ok. Han var riktigt sur. Jag var ju en påläggskalv – han hade ju satsat på och lärt upp mig. Men så småningom gick det över och han var alltid en man man kunde se upp till. Även om man inte alltid omedelbart förstod hans underliggande motiv så hade han alltid en god tanke bakom och en strategi för att få saker och ting att fungera väl. Han var taktisk och hade en räv bakom örat. Ja, kanske till och med en räv bakom varje öra. Allt han gjorde var väl genomtänkt.

Det var alltid tydligt att Åke ville väl. Han ville uppnå goda resultat. Han ville framåt. Men han gjorde det på ett smart sätt. Han körde aldrig över andra människor. Han använde sin intelligens. Allt han gjorde sågs inte alltid med blida ögon av omgivningen. Alla gillar inte människor som är smarta och har egna idéer eller går sina egna vägar – men vi som jobbade nära honom såg att det fanns ett varmt hjärta bakom allt han gjorde.

Jag fick möjlighet att se ett äkta ledarskap – och det är något som har präglat mig i mitt arbetliv därefter.

Vi skulle behöva fler äkta, ärliga och modiga chefer där ute idag. Åke var en sådan chef. Jag är idag tacksam för att jag fick jobba under Åke. Ärligt talat insåg jag nog inte riktigt hur bra min första chef var när jag jobbade för honom. Jag trodde att det var så det var i arbetslivet. Nu i efterhand inser jag att det var ett privilegium att få börja sitt arbetsliv med att arbeta för en sådan chef som Åke. 🙂

PS. Åke var en hejare på att dikta visor och skriva dikter på julkort eller dylikt. Han var också glad för att bjuda in kollegor på choklad och portvin till jul eller vid andra tillfällen när det föreföll lämpligt. Att fira saker var något han gillade skarpt.